Inledning

Dagens rovdjursförvaltning är spridd på flera olika instanser och nivåer. Grunden till förvaltningen hittar man i Regeringens övergripande mål om rovdjur som lyder:

"Den svenska staten ska ansvara för att björn, järv, lo, varg och kungsörn skall finnas i så stora antal att de långsiktigt finns kvar i den svenska faunan. De ska också ges möjlighet att spridas till sina naturliga utbredningsområden".

 

Samtidigt som detta mål ska uppnås kan andra intressen rimligtvis inte prioriteras bort till vilket pris som helst. Vart gränsen ska dras diskuteras livligt, och svaret varierar förstås beroende på vem man frågar.

Oavsett om man fokuserar på konflikterna som rovdjuren skapar eller på de lösningar som finns, är det viktigt att ha en väl fungerande rovdjursförvaltning. Detta kräver i sin tur en förankrad och sammanhållen rovdjurspolitik där de olika intressegrupperna strävar åt samma håll. I ett försök att ena grupperna beslutade man därför i propositionen "Sammanhållen rovdjurspolitik" (2000/01:57) om ett nationellt mål för respektive art. Målen talar om hur många kullar det minst ska födas av respektive art, samt vart i landet de ska få finnas. Målen är nu åter under utredning och ett färdigt förslag på nya mål ska vara klar våren 2012.

I december 2007 presenterades en utredningen, "Rovdjuren och deras förvaltning",  som syftade till att ge förslag på hur man skulle kunna utveckla den sammanhållna rovdjurspolitiken som antogs år 2001.

Som en följd av utredningen beslutade Riksdagen den 21 oktober 2009 om en del förändringar i rovdjursförvaltning. Bland annat har landet delats upp i tre förvaltningsområden, länsstyrelserna har fått mer ansvar och licensjakt på varg har införts. Den nya förvaltningen strävar efter att öka det regionala medbestämmandet och att förvaltningen ska vara mer flexibel och anpassningsbar än förut.

Den nya förvaltningen kräver mycket resurser. Man har beräknat att den sammanhållna rovdjurspolitiken idag kostar staten ca 155 miljoner kronor per år. Detta är en stor och icke försumbar summa pengar, och summan kan komma att öka beroende på hur förvaltningen utformas mer exakt. Sett ur ett annat perspektiv är 155 miljoner inte ens 20 kr per invånare och år. Mycket eller lite? Det beror helt på vem du frågar!

Säkert är i alla fall att rovdjursstammarna växer, och troligt är att ju fler rovdjur som finns desto fler djur och människor kommer att skadas. Det vill säga så länge vi inte lär oss att leva med rovdjuren och på olika sätt förebygga de skador och konflikter som kan uppstå.