Illegal jakt

Vi vet idag att det bedrivs en relativt omfattande tjuvjakt på våra stora rovdjur. Av naturliga skäl vet ingen riktigt hur mycket som tjuvjagas. Forskning med hjälp av sändarförsedda rovdjur ger dock en vink om omfattningen.

För björn uppskattas den illegala jakten ligga på några tiotals djur varje år. De som forskar på lodjur uppskattar tjuvjakten till ungefär 100 djur per år. Ungefär 60 % av dödligheten hos järvar beror på illegal jakt.

Den illegala jakten på varg har minskat de senaste åren. År 2010 uppskattades den till att omfatta 3-7 djur, vilket är ungefär en tredjedel av antalet 2006. 

Orsakerna till tjuvjakten varierar, men generellt menar man att det finns tre kategorier av tjuvjägare. Tamdjursägare som gör vad de kan för att begränsa risken för skador på sina tamdjur. Jägare som är rädda för konkurrensen från rovdjuren, eller bara är hatiskt inställda till rovdjur. Människor som tjuvjagar för att tjäna pengar på fällda djur.

Många människor ryms inom de två första grupperna, men bara ett litet fåtal av dessa är beredda att gå så långt att de bryter mot lagen, för att uppnå sina syften. Dessa kriminella handlingar förstör för den förkrossande stora majoritet av landets jägare som följer lagen.

Järvsax hittad i Jämtlandsfjällen.

Dessutom innebär tjuvjakt i praktiken att den lagliga jakttilldelningen i motsvarande grad blir mindre. Tjuvjägarna stjäl helt enkelt jakttillfällen som annars skulle kunnat komma de laglydiga jägarna till del.

Svenska Jägareförbundet tar starkt avstånd från illegal rovdjursjakt och har i ett par fall utfärdat belöningar på upp mot 100 000 kronor för information som leder till att tjuvskyttarna kan gripas.

Läs mer i Världsnaturfonden WWF:s rapport
Illegal jakt på stora rovdjur i Sverige