Inledning

Till den Skandinaviska halvön invandrade människan då den senaste istiden drog sig tillbaka. Mycket talar för att de första människorna följde iskanten norrut. Alla arkeologiska fynd från människans tidigaste tid här visar att våra förfäder var jägare, fiskare och samlare. Inte bara att man jagade ”också”, utan att jakt och fiske var själva huvudnäringen. Detta var ju många årtusenden innan någon enda människa i vår del av världen börjat odla någonting alls. Ungefär samtidigt kom de stora fyrbenta rovdjuren hit.

Människan, vargen, björnen, järven och lon har levt här sida vid sida sedan dess. Jägarfolken har beundrat de fyrfota rovdjuren för deras jaktskicklighet. Sedan långt tillbaka i tiden har björn och varg på många håll varit ytterst respekterade totemdjur och religiösa kultsymboler.

På samma gång har de stora rovdjuren alltid varit konkurrenter, som jagat och ätit samma bytesdjur som vi. Ibland har de följt i människans spår för att äta upp våra matrester. Men ofta var det nog också tvärtom. Människan har i långa tider följt framförallt vargens spår, för att ta vara på resultatet av dess jakt. I vargens spår fanns det förr eller senare alltid gott om färsk mat, året runt. 

De stora rovdjuren har varit både våra kollegor och våra konkurrenter - men också våra bytesdjur. Deras varma skinn och pälsar har använts i alla tider, långt in i våra dagar, och i alla fall björnens kött serveras än idag, även på finare restauranter.

varg/björnsax

Även om människan troligtvis alltid dödat rovdjur när tillfälle getts så var det inte förrän långt senare, när gift, fällor och vapen utvecklats som vi människor började utrota de stora rovdjuren. Kikarsiktet, laseravståndsmätaren, jaktradion, bilen, vägnätet, helikoptern, snöskotern, mörkerkikaren, och mobiltelefonen har tillkommit. Allt detta har gjort att människan numera helt kan påverka de stora rovdjurens antal och utbredning.