varg har länge jagats i Sverige endast i undantagsfall, som så kallad skyddsjakt. Sådan skyddsjakt gäller specifika individer som orsakat problem för t.ex. tamdjursägare. Den 21 oktober 2009 bestämdes att vargstammen ska hållas på ca 210 individer i 5 år, och därför bedrivs det från och med vintern 2010 även licensjakt på varg.
Naturvårdsverket har i samråd med forskare, jägarorganisationerna och berörda länsstyrelser tagit fram formerna för vargjakten. Totalt 27 vargar fick fällas 2010, under jakttiden 2 januari-15 februari. En i förväg utsedd jaktledare måste rapportera fällda vargar till länsstyrelsen inom en timme. Jaktledaren måste också hålla sig à jour med hur många vargar som fällts i länet eller området varje timme.
Tilldelningen av vargar skedde länsvis: Värmland och Dalarna fick skjuta 9 vargar vardera och Västra Götaland, Örebro och Gävleborgs län fick skjuta 3 vargar vardera. Resultatet av vargjakten 2010 blev 28 skjutna vargar, efter 1 överskjutning i Dalarna.
Naturvårdsverket utvärderar jakten tillsammans med berörda intresseorganisationer och du kan läsa en sammanfattning här.
Skyddsjakt kommer finnas kvar även när licensjakt införs och den kan ske på intiativ från myndighet eller tamdjursägaren. Tamdjursägare har enligt 28 § i Jaktförordningen rätt att döda en varg om den angriper, eller uppenbart tänker angripa, ett tamdjur. Samma regler gäller numera både innanför och utanför inhägnat område. Innan den tidsbegränsade förordningen tillkom 2007 fick man skjuta först efter att tamdjuret angripits om det var utanför inhägnat område. Jakten måste dock ske i direkt anslutning till situationen.
Man kan också ansöka om skyddsjakt hos berörd myndighet. Jakten sker då enligt 27 § i Jaktförordningen under en bestämd period och enligt vissa regler.
Björn, järv och lo omfattas också av dessa paragrafer.
Erfarenheter från länder som Ryssland och USA visar att en väl etablerad vargstam kan förlora ända uppemot 30 procent av individerna per år, utan att antalet reproducerande par för den skull minskar i antal. Det finns idag ganska liten kunskap om vargjakt i Sverige, då vi sedan 1966 inte haft någon egentlig jakt på varg. Före det var jakten även mycket begränsad, varför erfarenheterna är små. Färska erfarenheter finns dock i våra östra grannländer, Finland, Ryssland och Baltikum.
Precis som med varg har jakt på järv endast förekommit i form av skyddsjakt men även järven kan komma att jagas i en begränsad form av licensjakt. Naturvårdsverket har hittills varit restriktiva med att ge tillstånd till skyddsjakt på järv då etappmålet inte varit uppfyllt. Under 2009 godkändes fyra ansökningar och sex stycken avslogs.
På samma sätt som man har rätt att freda sina tamdjur mot varg har man även rätt att freda tamdjur mot björn enligt § 28 i Jaktlagstiftningen.
Sedan 1981 bedrivs licensjakt på björn för att begränsa tillväxttakten hos den svenska stammen. Naturvårdsverket beslutar om hur många björnar som får fällas och fördelar detta mellan björnlänen. År 2010 gavs tillstånd att fälla 288 björnar.
Björnarna tilldelas länsvis och när antalet björnar är skjutna avlyses jakten i det aktuella länet. Jakttiden har de senaste åren varit satt till 21:a augusti- 15:e oktober, förutom i Norrbotten där jakten avbrutits den 30:e september, till följd av att björnarna där går tidigare i ide.
Jakt på björn ställer extra höga krav på eftersök, då skadade björnar kan var farliga för människor. Innan man skjuter på en björn måste man därför försäkra sig att det finns tillgång till lämpliga eftersökshundar och –hundförare. Jakt på björn har en stor skillnad mot nästan all annan jakt i Skandinavien: björnen kan ge igen. I de allra flesta fall av björnangrepp på människa i Sverige har varit i samband med jakt. I de flesta fall har björnen dessutom varit påskjuten, ofta träffad. I oktober 2004 dödades en jägare i Jokkmokk av en björn han skadskjutit. Det var första gången någon människa björndödades i Sverige på över 102 år.
Att tänka på inför jakt på björn
Du är som jägare skyldig att hålla dig informerad om vad som gäller i jaktfrågor och vad som gäller särskilt på din egen jaktmark:
Speciellt vid passkytte
Löshund och ståndskall
Precis som när det gäller de övriga rovdjuren får tamdjurägare döda lodjur med hänvisning till 28 §. Lodjur jagas också i likhet med björn årsvis efter en kvot som Naturvårdsverket bestämt.Tilldelningen sker länssvis och 2010 fick totalt 209 lodjur fällas 1-31 mars (med förlängning till 15 april i de fyra nordligaste länen). För att kvoterna inte ska överskridas måste man minst var tredje timme under pågående jakt kolla hur många lodjur som skjutits hittills. Detta gör man via Länsstyrelserna och/eller Polismyndigheten.
Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) redovisar hur lodjursjakten gått, var djuren fälldes och deras kön. Länk till SVA´s hemsida.
I och med att Riksdagen den 21 oktober beslutade om en ny rovdjurförvaltning har Naturvårdsverket numera utökad möjlighet att delegera beslut om licens- och skyddsjakt till länsstyrelserna. En förutsättning för att delegering ska ske är att det i det aktuella länet finns en reproducerande stam av den aktuella arten. Graden av delegering beror också på artens utveckling i landet och det aktuella länet. Delegeringen kan dras tillbaka om förvaltningen skulle leda till att arten minskar under vissa nivåer.
Troligtvis kommer detta innebära att skydds- och licensjakt på björn i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland, Dalarna och Gävleborg i fortsättningen tas av länsstyrelserna. Det är dock ännu oklart hur mycket av besluten om licensjakt på lodjur ska delegeras till länsstyrelserna.