Inledning

Ingen vet exakt hur många renar det finns i Sverige idag.
Kanske 300 000? Möjligen fler, men antagligen färre. Officiellt är de cirka 260 000. Varenda en av dem ägs av någon av de 4 600 renägare som finns i Sverige. Varje gång ett rovdjur dödar en ren ”stjäls” alltså en enskild persons egendom. 

Renen har samma betydelse för samekulturen, som buffeln en gång hade för Nordamerikas prärieindianer. Den står precis mitt i kulturen. Nu varnar renägarna för att rennäringen, och därmed också den samiska kulturen, är nära en kollaps på grund av rovdjurens framfart.

Per-Gustav Idivuoma är renägare från Lainiovuoma sameby och fd ordförande i Svenska Samernas Riksförbund. Han är en av dem vars renar ibland tas av de stora rovdjuren. Så här säger han om järven; 
– Jag har själv drabbats av järvbesök. Det är tungt. De har lämnat efter sig inte bara döda, utan också flera mycket svårt sargade och lemlästade djur. Det är förfärligt att se. Som renägare är det svårt att kunna vara vän med järven och samtidigt veta att han gör på det sättet.
Per-Gustav berättar om något som hände år 2000: ”En ensam järv tog, inom loppet av en vecka, inte mindre än femtio renar för två av mina vänner och renskötarkollegor i Vittangitrakten här i Norrbotten. Då är det inte bara en fråga om att få ersättning. Sådana här skador går inte helt att ersätta. Det handlar också om känslor, och om det ansvar man har mot sina djur.”
Han berättar också om att eftersom renägaren själv har gallrat i sin renhjord redan på hösten, och tagit ut de renar som ska gå till slakt, då är varje ren som försvinner därutöver en förlust av kapitalet.

Järvdödad ren, Norrbotten

Bland renägarna är rovdjuren måttligt populära. Men många renägare medger samtidigt att fjället skulle kännas lite väl tomt om järven försvann helt och hållet. Frågan är egentligen hur stora skador som ska accepteras, vad man ska göra då gränsen passerats och förstås vem som ska betala. Och hur mycket.

Huvuddelen av texten här på Renskötselsidorna kommer ur boken "Rovdjur" av Elander, Widstrand och Lewenhaupt, och publiceras med författarnas tillstånd.