Hur kan det gå till?

Björnsafari

Björnsafari finns idag av två sorter. De där man förväntar sig att själv få se björnarna, oftast på nära håll, och de där man rör sig i björnens skog för att se på spår, iden och lämningar. Björnskådning på nära håll kräver gömslen och ett regelbundet utläggande av mat, så kallad åtel, annars vågar sig inte björnarna fram. Åtling görs idag främst i Finland, vid ryska gränsen. I Sverige är det svårt att få tillstånd att använda åtel för björnskådning. Men till exempel på Vargas vildmarkslodge i Hälsingland finns goda möjligheter att få se björn från ett gömsle vid en åtelplats.  

Vargsafari

Vargsafari handlar idag mest om att spåra vargar i kända vargrevir och se vad de haft för sig. Detta kombineras med kvällsturer för att försöka få höra vargfamiljen yla. Vid väl inkörda åtelplatser kan det ibland dyka upp varg som visar sig kortvarigt. Så sker alltmer i Finland. Vargsafari är en av de stora internationella spetsattraktionerna, även om man inte kan garanteras att få se djuren. I Sverige kan man göra vargvandringar i bland annat Bergslagen med Skogens Konung eller Nordic Safari.

Järvsafari

Järvar dyker upp regelbundet vid ett par björnåtelplatser i Finland. I ett par svenska samebyar diskuterar entreprenörer på allvar att försöka starta järvskådning från gömslen. Det skulle ge flera positiva effekter. Dels fick man ett sätt att bli av med kropparna från redan döda renar (trafikoffer, självdöda djur), dels skulle man på det viset kunna locka till sig och samla järvarna på ställen där de inte gör så stor skada på de levande renarna, och dels skulle man kunna tjäna en del pengar på  turismen. Järvskådning med hög chans att få se järv finns annars knappt någonstans i världen, och absolut ingenstans i fjällmiljö.

Lodjurssafari

Lodjurssafari är svårast, eftersom lodjur i stort sett aldrig går på åtel. Däremot lämnar de mycket spår efter sig och passar bra för spårningsturer.